Sandra Öhlin

Idag har vi varit hos min lillesyrra som fyller 14 och även överlämnat julklapparna till henne och Nilas en månad för sent bara...blir så ibland.... Vi har kommit på att det är rätt mysigt med frukostfika, och Yvonne hade fixat  en herrejössesstor klassisk "English breakfast". Ååååsåååågott!! Pappa jobbade tyvärr. Vi åkte därifrån vid 12:30 för att åka hem och fixa det sista innan Nicke skulle hem till Jojja för att sen åka och handla med grabbarna inför kvällens syjunta herrmiddag. När Nicke åkte in till Märsta gick jag ut med Ronja på en 45 min lång promenad i regnet och stormen. Härligt! Inte! Ronja hade kunnat gå ett par timmar till utan problem. Nu är jag förvisad till sovrummet i väntan på att Ammi skall komma från stallet, sen ska jag hämta henne så ska vi in till stan och äta middag och gå på bio. Hon och jag har inte hittat på något ensamma sen i april! Nio månader!! Så det ska bli mys...

Totalslutkörd.

I torsdags efter jobbet åkte jag hem och bytte om för att åka till ett närliggande stall och hälsa på en gammal arbetskamrat (C) som har sin häst där. Satte på mig regnkläder, gympaskor och satte mig i bilen, kom 150 meter innan jag ändrade mig. Att ta bilen 1 km när man ser ut som jag! Och dessutom gnäller över vikten. Jag vände bilen, gick in och satte på mig en reflexväst, slet med mig MP3-spelaren och gick. Det var som att gå med en svart sopsäck över huvudet! Spännande! Kom fram och gick in i stallet...shit va fint! Jättefräscht och mysigt. Jag skulle träffa tjejerna vid sjutiden så efter nån timmes skratt och "gossip" med C gav jag mig hemåt för att byta om. Klockan går alltid snabbare än mig så jag tänkte att jag skulle ta en genväg (läs: senväg). Ut på en åker och genom en hästhage. Nattsvart. I slutet av hästhagen är det en kraftig lutning uppför. Eftersom jag var lite jäktad så traskade jag bara på så fort det gick, vilket resulterade i att jag gick i mitten av allt, vilket också innebär att det är där det är mest upptrampat och mest gyttjigt. Jag fastnade med ena skon i gyttjan, tog emot mig med ena handen och armbågen och ena knät, halkar och ja, där står jag på alla fyra i en hästhage i gyttjan, skitjäktad och skrattar högt för mig själv. Tur att det var kring middagstid och grannarna var inomhus, annars hade de troligen trott att det slagit runt helt. Kravlar upp på vägen och skyndar mig hem. Åker in till Märsta 40 min försenad. Tur att dom är vana och tycker om en iallafall (hoppas jag)...

Vid fikat på jobbet fick jag för mig att jag skulle koka upp vatten som sen får svalna av och därefter dricka upp, eftersom jag läst nånstans att det skall vara bra och renande för kroppen (tydligen bättre än icke kokat kranvatten...)

Hursomhelst....jag kokade upp ca 1 1/2 liter vatten och lät det svalna en stund. Dock inte tillräckligt länge...jag tog min GLASKARAFF och började långsamt hälla i det varma vattnet - och ja - jag vet att man ej skall ha hett vatten i glastillbringare, men jag tyckte ju att det hade stått en stund. Inte tillräckligt länge iallafall visade det sig...När hela karaffen var full var explosionen ett faktum. Jag fick en "dusch" av krossat glas följt av en kaskad hyffsat nykokt tevatten över mig! Underbart...som tur var hade jag två tröjor på mig och svarta finbyxor som torkade snabbt. Jag lyckades också blunda så jag inte fick glas i ögonen. Sen var det bara att börja plocka bitar. Barbro var snäll och hjälpte mig...

Dagen efter så tog jag med mig en plasttillbringare som jag tappade över det kokta vattnet i och ställde ut på trappen för att svalna....för att sedan glömma där ute i 1 1/2 dygn...så det var bara att hälla ut, hade ingen lust att dricka flygfotogensvatten a´la´Arlanda.

Så nu gör jag inte om det.